tisdag 1 januari 2013

Kort om julhelgens frosseri, samt en av mina debattexter ur Amelia


Känner att jag måste berätta lite om julhelgens frosseri i mat. Och finns det verkligen lyckliga ekologiska grisar?
I år hade mina föräldrar köpt två stycken ekologiska julskinkor från en grisbonde de känner. Då min pappa tog den första tuggan berättade han glatt att det var en glad och nöjd gris han åt eftersom hans vän, grisbonden, varje dag sjunger för sina grisar och för att de får ströva fritt och böka i jorden.
”En gris måste få ägna sig åt sitt naturliga beteende, då smakar de bättre”, sa min pappa och avslutade med ett ”Mm, så gott” efter sin fjärde bit julskinka.
Kan inte låta bli att undra hur många grisar det egentligen finns kvar efter jul. Ett hundratal, eller? Om grisarna hade mördat oss på samma sätt så hade det kallats för folkmord. Och vad är egentligen en ekologisk gris? Är det en gris som har en egen barnsköterska under sin uppväxt? Som får minst två utlandssemestrar om året av sin bonde? Som får både klövpedikyr och klövmanikyr en gång i månaden? Som får gyttjemassage på Sturebadet? Kanske en gris som innan sin ”humana” avrättning i sin bondes famn blir krönt?
Jag är ingen stor köttätare och försöker i största möjliga mån undvika kött. Men just julskinka kan jag inte avstå ifrån.
När annandagen kommer kan jag fortfarande minnas smaken av stark senap på en bit härligt ugnsbakad julskinka. Och nu, så här efteråt känns det skönt att veta att just min julgris fick ett harmoniskt liv med både sång och utlandssemestrar innan den hamnade på vårt julbord. Eller?
I Holland har odlat kött kommit ett steg närmare verkligheten. I oktober presenterades den första laboratorieframställda hamburgaren. Vad forskarna gjort är att odla små muskelceller från kor. Cellodlingarna utgår från stamceller som förökar sig och så här långt har ett par hundra burgare kunnat produceras.
I framtiden ser jag fram emot att äta odlad julskinka. Inte bara för att spara på jordens resurser, eftersom mer än hälften av jordens odlingsbara mark används till köttproduktion, utan också för att kunna gå ut och sjunga julsånger för lyckliga ekologiska grisar som inte behöver hamna på våra julbord.

P.S Eftersom det fanns en del idioter som inte förstod att då jag använde mig av epitetet "Blodrytande ultra ninja-feminist" så var det för att driva med feminismen, (ja, en ultrafeminist kan driva med feminismen), så kommer det säkert finnas de som inte heller kan förstå ovanstående text. Humor är inget universellt. 

Här kommer en rolig debattext om oralsex som jag hade i Amelia i somras



3 kommentarer:

  1. Lagom humoristisk, också på sitt sätt tänkvärd krönika. Får lite dåligt samvete efter ett gammalt jobb på Scans slakteri i Kävlinge...
    Hörde aldrig att någon sjöng för grisarna där.
    / Alexis

    SvaraRadera
  2. Så Alexis har ägnat sig åt slakt i verkligheten och inte bara i bokform. Men grisarna slipper kanske få bara halva ansiktet bortskjutet ...

    SvaraRadera
  3. Ver, i det mästerverk du alluderar till står det om halva bakhuvudet bortskjutet - inte halva ansiktet. Ta en kurs i läsförståelse.
    / Alexis

    SvaraRadera