söndag 2 april 2017

När Ylva, Louise och Katrine knackar på med sitt hat ...

Hatet kan ha många namn, som Ylva, Louise och Katrine. Det som utmärker dessa är att de är kvinnor, många av dem välutbildade, men någonstans på vägen verkar något ha gått snett. De har liksom anammat det patriarkala hatet mot kvinnor och den kvinnliga sexualiteten, och så fort någon annan kvinna, än de själva, blir utmålad som hora så hänger de på.
”Ja, hon är en mycket dålig kvinna. Såg att hon har skrivit en roman om striptease. Fy vad äckligt, då måste hon vara en hora. Hon har inga barn heller, tragiskt. Asså, då är hon en tragisk hora.”
Dessa ord kommer från en ”agronom-Ylva” och handlar om vad hon anser om mig efter att ha ”göttat” sig i, och gått igenom mängder av hat mot mig skrivit på olika hatforum. Hat som handlar om grovt förtal. Att män sitter och hatar kvinnor på nätet tills de blivit helt blåa i ansiktet det vet vi ju redan. Men den här lilla procenten av kvinnor som hatar andra kvinnor pratas det väldigt lite om.
Jag blir faktiskt mer upprörd av kvinnor som sitter och hatar andra kvinnor på nätet än män som hatar kvinnor på nätet. Blir extra upprörd över kvinnor som ”agronom-Ylva” som anser att kvinnlig sexualitet är något fult och osmakligt, men fint så länge man använt den till att kläcka fram en unge eller två, varit gift, fostrat barn, ställt sig i ledet, inte haft fräckheten att visa upp sin kvinnliga sexualitet offentligt och så vidare. Om dessa kvinnor tycker jag … Well, jag har inte tillräckligt många långfingrar för att uttrycka vad jag anser om er. 
Det jag undrar över är när och hur era systerskaps-band upplöstes? Jag undrar när och hur ni började se på andra kvinnor som ständiga hot, att ständigt bevaka i form av ”skönhets-status”, eller att anmärka på om vi inte har använt vår kvinnliga sexualitet på ”rätt sätt”.
Genom er moraliska vilsenhet och genom att ständigt se på kvinnor som antingen horor eller madonnor, och genom att ständigt återskapa er själva som ”goda kvinnor” som värdesätter kyskhet och att vara självuppoffrande mödrar eller hustrur så gör ni den kvinnliga sexualiteten väldigt snäv. Ni ingår på så sätt i hela det problematiska maskineri som finns på nätet där män hatar kvinnor.
Kvällspressen brukar då och då, typ varje vecka, berätta om någon kvinna som förlorat så och så mycket i vikt, och hur hon nu känner sig mycket attraktivare, ibland går det till och med så långt att man i undertonen av texten kan ana att den här kvinnan nu har utvecklat känsligare nervtrådar mellan klitoris och vagina på grund av sin viktminskning och att hon nu lättare får orgasm. Men så är det ju inte. De flesta av oss fattar ju att såna artiklar finns där bara för att kontrollera kvinnors yttre, våra kroppar. Kanske har kvinnan i artikeln till och med aldrig fått någon orgasm.
På något sätt så påminner de kvinnor som hatar andra kvinnor om kvinnor i olika bantningsartiklar. För de tycks säga: ”Om jag bara kan se ut som patriarkatet vill att jag ska se ut, och om jag bara kan vara den ’goda kvinnan’ så kommer inget ont att hända mig.”
Well, nu är det så att den ”goda-kvinnan-piedestalen” är omkull riven för länge sen, för till och med den ”goda kvinnan” kan bli utmålad som hora.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar