Lars von Trier feministiskt hjärndöd

Var och såg Nymphomaniac igår. Hade verkligen sett fram emot det. Hade sett fram emot att bli stormande berörd, men istället blev jag stormande besviken. Insåg att Lars von Trier måste vara feministiskt hjärndöd. Hela filmen är skapad av och ur en väldigt trångsynt heteropatriarkal blick - Lars von Triers blick. Vet inte var han feministiskt sett har varit de senaste trettio åren, men antagligen har han suttit och stirrat in i sin egen navel under flera år, helt ovetande om hur kvinnor har det där ute och så plötsligt … så plötsligt vaknade han upp en dag och sa att: "Alltså män va …. män kan ligga runt utan att någon höjer ett ögonbryn, men kvinnor va … de blir kallade för horor eller nymfar om de gör något sånt. Och det har jag upptäckt nu, så nu är det oerhört viktigt att jag, MANNEN Lars von Trier, levererar denna upptäckt. Jag ska göra en film om en nymf som ska ledas tillrätta av en genomsnäll patriarkal intellektuell karaktär som jag tänker kalla Seligman (judiskt namn)". Kliché efter kliché radas upp om kvinnlig sexualitet, och i ett litet avsnitt hyllas till och med pedofili. Men eftersom Lars von Trier gör det i konstens namn och eftersom han skapar TRUE heteropatriarkal ART, så är det väl ändå berättigat tycks de recensenter som hyllar von Triers film vilja säga. Om Lars von Trier hade varit kvinna och skapat en  film som Nymphomaniac så hade recensenterna anordnat en offentlig avrättning av hen. Skädespelarna i filmen menar i flera intervjuer om filmen att dialogerna von Trier skapat åt dem egentligen bara är ett uttryck för von Triers egen sexuella personlighet och önskningar. Så om von Trier då hade varit kvinna och regissör så hade hen blivit utmålad som hora på nätet, eller? Och den nymfoman som skildras i Nymphomaniac är oerhört konventionell genom nästan hela filmen. Denna nymfoman gillar nämligen bara att ha sex med män. Såååå heteropatriarkalt tänkt. I slutet av filmen satt jag och gapskrattade för det känns verkligen som om Trier har noll feministisk medvetenhet. Han måste ändå vara omgiven av en rad skarpa rådgivare, men kanske var dessa också medelålders feta män som befunnit sig i ett rött rum hela livet. Såna män som till exempel anser att det är helt normalt att kvinnor dagligen ska mötas av bilder i reklamannonser där de till 95 procent ser sitt eget kön, alltså andra kvinnor, oftast avklädda. Om sex verkligen säljer (som von Trier verkar tro) varför ser vi då inte en massa halvnakna män i varenda reklamannons? i alla filmer?… Ja, eftersom de flesta kvinnor är heterosexuella, varför ser vi då inte dagligen reklamannonser där bilderna består av 95 procent halvnakna män? En parantes bara.
En annan sak som är oerhört tröttsam i von Triers film är att han använder sig av kvinnliga skådisar som utseendemässigt ser ut som tolv. De är alla anorektiskt smala, vita, och har inga bröst alls. Efter att ha sett Nympomaniac som mest känns som en hyllning till alla medelålders mäns rätt att ha sex med liten-tonårsflicka-med-liten-pojkröv så kändes det oerhört uppfriskande att lyssna på lite sexistisk gangsta rap då jag kom hem, eftersom gangsta rap ofta har ett samhällsengagemang och hyllar vuxna kvinnors rövar.